fredag 11 mars 2016

välkommen till belgien.

Folk säger ganska ofta "Välkommen till Belgien" till mig. Det kan till exempel vara så här: 

Som anställd vid en EU-institution har man två alternativ: antingen kan man skaffa ett belgiskt ID-kort, eller ett special-ID. Oavsett vilket man väljer ska man registreras i kommunen/stadsdelen där man bor, vilket bland annat involverar att polisen kommer på besök för att kontrollera att man faktiskt bor där man säger att man bor. Jag har valt att anhålla om ett special-ID, mest för att registreringen då sköts utan att jag personligen behöver infinna mig hos kommunen och showa off min spektakulära franska/flamländska. Nu i veckan fick jag dock ett argt mejl om att polisen hade varit på besök, bara för att konstatera att mitt namn inte syns till varken på brevlådan eller ringklockan, och att jag bör fixa detta illa kvickt, annars kommer vildvittrorna och tar mig (jag parafraserar).

Jag har visserligen upprepade gånger begärt att få namnskyltar, men inget har hänt. Det har ärligt talat inte heller känts så akut. Men med polisen hack i häl fick jag sätta igång och ringa till mäklaren som skulle kontakta fastighetsskötarna som lovade fixa men det tar ett litet tag. Nu kanske ni ställer frågan, ööh, varför tejpar du int bara upp en lapp själv? Svaret på den frågan är inte, som man kanske kunde tro, för att polisen kräver en officiell skylt för att acceptera att man inte bara är nån uteliggare som roat sig med att tejpa upp sitt namn på nåt random hus. Det är bara det att jag inte vet vilken ringklocka som är min*. 

Innan jag flyttade in försökte jag få reda på vilken brevlåda som är min, men det var det ingen som kunde svara på, utan jag blev ombedd att testa var min nyckel råkade passa in. Jag försökte fråga om det är nån logik bakom det hela - om lägenheten är 4.5 så kanske postlådan är nummer 45? Välkommen till Belgien, var svaret. Abandon all logic, ye who enter here. Så jag testade nyckeln lite här och där och drog slutsatsen att postadressen är 29. Ringklockan gjorde vi ett försök att testa när mina föräldrar var här, men antingen fungerar den inte eller så hittade vi inte rätt knapp. Jag tänkte ett tag att eftersom knapparna är uppdelade på fyra rader och det finns fyra våningar så kunde man ju tänka sig att... Så långt kommen i resonemanget började min kollega skratta åt mig och hälsade mig välkommen till Belgien. Så jag ringde fastighetsskötaren för jag tänkte att om de ska kunna sätta upp nån skylt så måste de ju veta var. Right? Han jag pratade med var väl inte så bra på engelska så han bad mig skicka mejl om saken, så jag gjorde det och bifogade till och med ett foto så att han bara skulle kunna peka ut var på bilden jag hör hemma. Han svarade "il faut tester les endroits vides des sonnettes svp". Så den officiella instruktionen är igen att bara testa mig fram på måfå tills jag eventuellt hittar rätt. Vilket ju osökt får en att undra om det är det de kommer att göra också ifall de nånsin kommer så långt som att sätta upp dedär skyltarna; bara trycka på knappar tills de hittar nån som inte svarar, och hoppas på att det inte bara beror på att de som bor där råkar vara borta. Det känns ju rätt troligt, egentligen. För, let's face it, välkommen till Belgien.

* Jag talar btw om porttelefonen här, om det är nån som undrade. Om man redan hittat fram till lägenhetens dörr finns det bara en knapp att trycka på så det är inte fullt så invecklat.

P.S. Till Belgiens försvar får jag ju ändå påpeka att saker i Finland inte alltid går helt som i Strömsö heller. Som till exempel när man meddelar elbolaget att man flyttar bort, och de plötsligt börjar sända sina slutfakturor inte per e-faktura som de annars gör, och inte heller per snigelpost till den adress de ombads skicka sagda fakturor till, utan till just precis den adress där man meddelat att man inte bor längre, vilket är orsaken till att de ska skicka en slutfaktura in the first place. D.S.

Inga kommentarer: